Har lite tid nu att skriva lite. Har gjort första hjälpen kurs i fyra dagar, specialiserat för friluftsliv och blev precis klar och godkänd! Nu kan jag slappna av i en timme innan vi åker till Geelong och skolan där för att gå på konferens och middag... 

Här är även lite bilder på mitt bord och vad fint jag gjort här hemma med lite blommor. Trevligt så det förslår. Även bild på vart vi bor så ni får se lite hur det ser ut.

Del 2

Vårt hem en natt

Chris lam

Efter Nyår satte vi iväg utvilade och glada mot St Helen (vid havet). Det var 86 km dit och 90% vad grusväg, vilket är bra då det ofta innebär mindre trafik. Så var också fallet. Vi hade en jättefin dag och befann oss för en dal av den i vacker skog. En backe kom från ingenstans och visade sig vara allt för brant för mig och Chris klarade precis att komma upp innan han föll ihop.
Vi kom till St Helen runt 15.00 och bokade in oss för natten på kampingen där vi träffade två andra cykel turister som kom från Brisbane. Mycket trevligt par.

Dagen därpå gav vi oss av mot Bicheno. Vi skulle följa vägen längst kusten hela tiden och från Bicheno skulle vi ta en buss till Hobart. Det var ganska mycket trafik och när vi, 23 km från Bicheno hittade en gratis kamping precis i en lagun bestämde vi oss för att stanna där och njuta lite, det hade varit ytterligare en lång dag trots att vi kortade av den och att stanna där betöd att vi kunde cykla lite nästa dag och sen få ha en fin eftermiddag vid havet och hoppa på bussen nästa dag. Och så blev det. Bicheno bjöd på god mat och fin strand. Det var en äckligt varm dag dock och vi höll oss i skuggan hela tiden.

Nästa dag for vi till Hobart på buss där vi stannade två nätter. Första dagen var den varmaste någonsin i Hobart och luften som lämnade min mun var kallare än luften jag andades in! Jag njöt inte. Nästa dag i Hobart for vi till MONA (Museum for Old and New Art), så extra bra museum! Kan gott rekommendera det. Hobart var i övrigt en mycket fin stad med fina restauranger och vackra gröna gator.

Vi hoppade på buss igen nästa dag för att hinna med den bit av Tasmanien vi verkligen ville se (väst kusten). Chris hoppade av 50 km innan mig och jag väntade på honom vid Lake St Claire. En vacker national park där vi stötte på en orm som låg på en brygga och glassade i solen.

Precis innan Queenstown

Dagen därpå hade jag planerat att vi skulle ta oss 96 km till Queenstown, en by som bäst kan beskrivas som 'Hillbilly'-häng. Det vart en rolig och mycket jobbig dag. Rolig då vi fick mycket nedför och det inte alls var mycket trafik på vägarna, jobbig på grund av de backar vi kämpade upp för i 35 gradig värme. Vi båda var helt slut när vi kom fram och det dröjde inte lång stund innan vi föll som två fiskar in i tältet.

Nästa dag var fylld med upp och nedför och mycket fin terräng, sen kom regnet. Den fann sin väg in i minsta lilla öppning och jag blev snabbt dyblöt och kall. Vi stannade i Zeehan där vi fick byta om på en toalett och satte oss sen på ett cafe för att vänta på att regnet skulle avta. Vilket det inte gjorde, vi bestämde oss för att 50 km var OK för en dag och satte upp vårt tält och planerade våra tre sista dagar. Vi hade tre dagar av grusväg och inga samhällen framför oss. Det skulle vara helt avskilt från civilisation och det skulle regna alla tre dagar. Vi hade något att se fram emot och att frukta.

Precis innan regnet

Nästa dag gav vi oss iväg. Efter en timme började det regna och våra samtal avtog och huvudena åkte ned. Jag försökte ignorera den faktum att jag började känna mig blöt på hela överkroppen, det kan inte vara sant då jag hade en helt ny regnjacka på mig. Jag antog att det bara var svett och fortsatte trampa ända tills jag kände vattnet rinna ned för mina armar. Min regnjacka hade gett upp. Jag tvingade mig själv att stanna och berätta den dåliga nyheten för Chris som redan hade tagit ett beslut. Resan var över... Om detta var vädret vi hade att se fram emot dom närmaste dagarna (nämligen spöregn) och vi skulle befinna oss på grusvägar mitt ute i ingenstans så var det inte värt det. Att min jacka gav upp var toppen på isberget. Vi vände om med svansen mellan benen och bestämde oss för att hitta en buss från Zeehan till Devonport där färjan gick ifrån. Detta var lättade sagt än gjort. Det visade sig att nästa buss att lämna Zeehan gick på Måndag, detta var Onsdag. Vi hade ingen lust att stanna så länge så i vild förtvivlan bestämde vi oss för att fråga om någon var interesserad av att köra oss och våra två cyklar och all vår packning till Devonport mot en summa pengar.

I bilen med våra cyklar

Vi behövde inte vänta länge innan en gammal gruvarbetare dök upp och i hans lilla bil stuvade vi in oss och fick dessutom en guidad tur av området. Han var mer än glad att berätta sina historier och vi var glada att lyssna.
Så här var alla dem vi hade något att göra med i Tasmanien, glada och hjälpsamma. Inte en enda gång träffade vi på någon som var tjurig eller ens motvillig att hjälpa och svara på frågor.



Vi lyckades även boka in oss på nattens färja till Melbourne. Allt gick som det skulle och tre timmar efter det att vi lämnade Zeehan var vi framme vid vårt mål. Vi hade en egen kabin och jag sov som en stock. Vi hade 14 km från färjan till Chris' mamma och pappas hus i stan och vi flög fram på gatorna. Allt sm allt en interessant och lyckad resa, om än något kortare än vi hade planerat men inte mindre underbar.

Efterfrågat av Far

Jag har lovat att lägga up lite bilder och skriva om våran cykelresa i Tasmanien, så här kommer det. 

Del 1

Vi hoppade på båten till Tasmanien den 27 December. Tanken var att cykla i 2 veckor och se hur mycket vi skulle hinna med. Vi anlände i Devonport på kvällen och satte upp vårt tält på en campingplats och gjorde oss redo att börja cykla på riktigt nästa dag klockan 7. När vi vaknade sken solen och gav oss av. Efter hårresande 4 km på A1 an (Tasmaniens mest använda motorväg) svängde vi av på en mindre väg och kunde slappna av. Dagen började med fina ned och uppförsbackar och vi kunde se ut över åkrar fyllda med vallmo och kor om vartannat. Rullande kullar förvandlades snart till branta backar. Det visade sig vara något vi skulle bli vana med. Det är inte mycket av Tasmanien som är platt. Vi kampade den natten bakom ett föreningshus i en liten by efter att ha cyklat cirka 55 km. 

Dagen därpå drog vi iväg mot kusten igen. Det var en ganska lång dag med vackra vyer som började med nästan 20 km nedför (vi tog igen den vi klättrat dagen innan). Kamping-platsen vi spenderade nästa natt på var den mest blåsiga plats jag någonsin varit på! Vi fick sätta upp vårt tält precis intill en vägg annars hade vi blåst iväg under natten. En Tysk cykel turist kom senare, han visade sig vara den mest självupptagna person jag någonsin träffat så vi höll oss undan. 

Fylleträdet

Nästa dag bjöd på förhållandevis korta backar och fina nedförs sträckor. Efter sex timmar i sadeln var jag både mör i baken och i benen. Vi stannade på en gratis kamping vid en sjö som tidigare hade haft besök av dryckes glada ungdomar (av trädet att dömma...). 

Dagen därpå började vår färd på grusväg. Det var nyårsafton och jag var trött så vi bestämde oss för att stanna i Gladstone (en liten gruvby). Ett beslut som visade sig vara mycket lyckat. Vi satte up vårt tält i en liten park som vi blev hänvisade till då det inte fanns någon kamping och hade sen hela eftermiddagen på oss att fixa med cyklarna och lama i solen. Middagen blev på puben, extra gott. Vi la oss tidigt men blev väckta av fyrverkerier som vi glatt gick ut och beskådade. Väldigt lyckad nyårs firande. 

Visar lite för mycket ben

Trött efter lång dag.

Del 1 slut, mer i morgon. Nu ska jag spela spel med Hopkinsarna och Chris!

Oavsiktlig frukost med en vän.

Träffade vår vän Maria idag när vi skulle äta frukost. Mycket trevligt med lite sällskap. Chris tryckte i sig ägg-röra med spenat och bacon. Iskaffe och pannkakor med frukt för mig, extra gott.

Tvingade sedan iväg oss till gymmet så att vi med gott samvete kunde ta det extra lugnt under eftermiddagen. Efter gymmet gick vi till våra ny-hemkomna vänner, Ross & Chistine, (från cykel resa i Indien) och våra ny-inflyttade vänner. Så trevligt att ha så mycket roliga vänner så nära, bara på andra sidan campus. Just nu sitter jag oc kollar på 'Hotell Transylvanien'. En mycket rolig film om monster som jag kan rekommendera gott. Om man tycker om tecknat det vill säga. Tänkte baka en kaka mycket snart innan några kompisar kommer för att spela Poker.

Hejsan,

Jag har bestämt mig för att träda in i 2000-talet och skaffa mig en liten blog.  Mestadels för att hålla mig själv upptagen när jag inte jobbar eller roar mig på annat håll, men också för att uppdatera vänner och familj om vad som sker på andra sidan (för tillfället Australien hemmet). Jag kommer skriva om allt mellan himmel och jord och hoppas på att det roar någon av er.